ann helena rudberg

Jag har en ny blogg!

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Sun, 25 Oct 2009 09:59:00 +0000

Sedan länge har jag en ny blogg, men google envisas med att visa den här nedlagda överst. Gå till

www.annhelenarudberg1.blogspot.com

Inte ens min familj hittade min nya blogg så då insåg jag att jag behövde skriva detta.

Jag lägger ned

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Mon, 08 Jun 2009 19:15:00 +0000

Kära vänner. Jag lägger ned den här bloggen. Det har blivit populärt bland författare att göra så efter ett tag och jag sällar mig till dem. Jag har skrivit här nästan varje dag i snart ett och ett halvt år. Det räcker.

Visst kommer jag att sakna att slå på den på morgonen, men det tar helt enkelt för mycket tid och jag har annat att göra. Inte heller går det att bli av med de, som jag inte vill ha kontakt med. Tyvärr.

Jag låter den ligga kvar, som den är, men det här är mitt sista inlägg. Ha det gott allihop!

Nisse är död

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Mon, 08 Jun 2009 14:47:00 +0000

Jag fick veta det genom mäklaren som ska sälja hans tomt och hans hus. Nisse tillhörde det slarviga gänget, som inte klarade sig utan strikt tillsyn.

Hans hus är rivningsfärdigt, för han flyttade till mammas bostad i stan när hon dog. Och sedan gick det utför med Nisse. Han tillhörde de som drack och inte höll ordning.

Innan hans mamma dog gjorde han ett ryck och försökte isolera sin gamla sommarstuga, men han slutade mitt i en planka och sedan dess har skogen nästan kvävt huset. Tätt inpå växer nya träd och skymmer det som borde ha varit en veranda, men aldrig blev det.

Verandadörren leder rakt ut i ingenting. Hans provisoriska elskåp hänger på sned. Det har det gjort så länge jag minns. På ena sidan bort från vägen har fönstren länge varit sönderslagna. Det är väl Nisses kompisar, som har brutit sig in.

Han drog själv hit dem. Och en gång träffade jag på Nisse när han smög runt på granntomten och letade efter något att ta med sig. Grannarna frågade oss senare om vi hade sett vem som tog bensindunken. Det var nog Nisse eller hans kompisar, men vi såg aldrig när de gjorde det.

Det var kanske mamman, som höll honom vid liv. När hon dog gick det rätt utför med honom själv. Drickandet tog väl över.

Och nu vill dödsboet har minst 1.950 000 för den igenvuxna tomten med det rivningsfärdiga huset. Varför han inte sålde innan han dog är obegripligt. Men kanske begrep han att det skulle gå ännu fortare åt skogen då. Med honom själv.

En gång i tiden jobbade han åt Televerket, men det var länge sedan. Han var trots allt en rätt god medborgare sedan han blev förtidspensionär eftersom han inte levde så länge.

Jag dömer inte Nisse. Har ingen aning om hur ett gott liv skulle ha levts i Nisses skor. Hans liv kanske var det bästa möjliga från hans förutsättningar. Vi kan aldrig kliva ur oss själva och se hur ett liv ser ut från andra sidan. När man lägger ihop plus och minus.

Farväl Nisse. Det ska bli skönt att någon tar över din tomt. Hoppas det blir någon, som bryr sig om den.

PS. Det finns dom som inte förstår texten om att han var en god medborgare eftersom han inte levde så länge. Det finns den åsikten ute i samhället för förtidspensionärer kostar så mycket. Det vet vi ju. Pengar styr allt. Och om de dör av så desto bättre. Jag tyckte själv att det var det bästa jag kunde göra när jag inte orkade längre utan blev sjukskriven. DS.

PSPS. Jag är själv förtidspensionär och det är förstås en god affär för staten om jag inte heller lever så länge, men det tänker jag göra. DSDS.

Piraterna vann

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Mon, 08 Jun 2009 06:58:00 +0000

Det blev en valskräll för piratpartiet i Sverige och antagligen hade den varit ännu större om det hade gått att rösta på internet. Men det aktar sig väl di gamle för att införa.

Då menar jag inte gammal efter ålder, utan de som inte vill att världen ska gå framåt. Och att makten inte ska fördelas på nya sätt.

Det var bara som det skulle att Junilistan åkte ut. Ingen har hört talas om dem sedan de tog plats i parlamentet.

Och övriga partier fick inte tillräckligt för att nå upp till gränsen. Skönt!

Dessutom var det Marit Paulsens val och de grönas. En tant och klimatet bestämmer. Och det är också helt okej.

Ulf Nilsson i Expressen tror att piraterna åker ur nästa gång, men det är hans önskedröm. Vi får väl se, vi som lever då.

Jan Guillou är förbannad

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Sun, 07 Jun 2009 06:47:00 +0000

Lars Gustafsson kallade Jan Guillou en dussinförfattare, sådana som eventuellt inte kan skaffa sig fler herrgårdar på grund av internet, när han proklamerade att han röstar på Piratpartiet i Expressen häromsistens.

Det gillade inte Guillou, som ägnar hela sitt utrymme i Aftonbladet i dag att häckla tillbaka. Riktigt förbannad är han.

Han begriper inte ens den centrala tanken i det Lars Gustafsson säger, att det viktigaste för en författare är att bli läst. Att det är tankarna som är grunden i litteraturen. Inte att tjäna pengar.

För Jan Guillou är det naturligtvis en katastrof om det inte går att tjäna miljoner, som han och Piratförlaget har gjort hitills. För honom är det uppenbarligen pengarna och makten, som är det viktiga. Inte idéerna eller tankarna.

Han ser framför sig att hela industrin kring hans böcker, kommer att försvinna, vilket i hans fall betyder Piratförlaget samt de bokhandlare som säljer hans böcker (märkligt nog också nätbokhandlarna).

Lars Gustafsson menar att det är tekniken, som förändrar verkligheten, som den alltid har gjort. Och för honom är som sagt det viktigaste att bli läst så därför välkomnar han den utveckling, som finns med internet. Och också den revolution det innebär. Exakt som det var på 1700-talet.

Ny teknik har alltid förändrat världen och det kommer den att göra nu också. Han har också en egen blogg, där man kan läsa artikeln även på engelska.

Han föddes den 17 maj 1936 i Västerås och har bott i USA mellan åren 1982-2006. Minst en bok har kommit ut per år av hans hand sedan år 1957. Numera är han bosatt på Söder i Stockholm.

Expressen ljög

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Sat, 06 Jun 2009 08:10:00 +0000

Expresssen hittade på att det var på grund av flygrädsla som Christine Badre Schnabl och hennes femårige son Philippe omkom ombord på ett Air France-plan medan resten av familjen åkte med ett annat flygbolag.

Nu vill mamman till Christine, Annika Badre, ställa allt till rätta och berätta att de inte var rädda att flyga utan flög flera gånger om året mellan Sverige och Brasilien. Men att de åkte olika bolag berodde på att de hade rabatt för barnen på dessa olika bolag.

Så ironiskt nog var det för att de ville spara pengar, som halva familjen omkom. Annars hade de antagligen åkt allihop med det första planet, det som kom fram.

Expressens reportrar brukar hitta på när de inte vet detaljer och de tror aldrig att sörjande människor ska höra av sig. Och ofta orkar de inte det heller. Men den här gången ville Annika Badre att det skulle bli rätt och hon har också valt två bilder, som hon ville se i tidningen av sin dotter och sitt barnbarn.

Gudrun Schyman får en miljon av Benny Andersson

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Sat, 06 Jun 2009 06:41:00 +0000

Benny Andersson tyckte att det var för j-ligt att det inte fanns valsedlar överallt till Fi, som Gudrun Schyman gick ut med i pressen i veckan. Han stöder dock inte hennes valkampanj utan menar att det handlar om det valtekniska. Även om han naturligtvis är för jämställdhet.

Gudrun Schyman gick själv ut med det i Aktuellt i går och sade att det berodde på att hon tidigare har kritiserat moderaterna för att mörka sina bidragsgivare. Istället handlar det nog om att Gudrun Schyman är desperat och vill ha genomslag i massmedia.

Fi fick endast 0,7 procent av väljarna i förra valet och hon vill naturligtvis sitta i EU, där makten och betalningen är bättre än i svenska riksdagen.

Hennes avslöjande är ett populistiskt utspel, som hon tror ska ge utslag i att hon får fler röster. Hon var med i marxist-leninisterna som ung och flyttade till Stockholm från Skåne till Ängsviksgården, när hon hade brutit med sin man och tog med sina två barn, för att kunna arbeta i den inre kretsen i vänsterpartiet.

Hon är socionom och har arbetat som det i Värmdö kommun ett år, innan hon blev riksdagskvinna 1988 och hon vann kampen om partiledareposten 1993.

Jag röstar inte

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Fri, 05 Jun 2009 06:55:00 +0000

Att rösta på EU känns en smula, som om vi skulle bli inbjudna att rösta på McDonalds eller Vattenfall. Inte skulle det betyda ett enda dugg.

Båda dessa företag skulle precis som EU leva sitt eget liv. Tanken bakom EU var naturligtvis god med kol- och stålunionen då mellan Tyskland, Frankrike, BeNeLux-länderna och Italien i början av 50-talet. Alla människor i Europa hade nog av krig efter två utmattande sådana, som hade tagit miljoner människors liv.

Fast jag är född när det senaste (sista?) tog slut så har jag ibland svårt att tro på att de har funnits. För de är så groteskt dumma företag. Men människor i grupp är ofta inte så kloka.

Och människor inom EU, som sitter med större makt än ministrar i Sverige och med högre löner snart blir förstås korrupta. Makt och pengar korrumperar. Det är så självklart så det är fånigt att påpeka.

Inte ens någon som är kritisk till "högerstyret" i Bryssel och som skänker bort sin lön kommer undan. Det går inte att ändra sakernas tillstånd inifrån. Stora organisationer lever sitt eget liv.

Till slut kommer EU att sluka oss alla och vi kommer att ingå i Förenta Europas Nationer. På gott och ont. Men rösta behöver jag inte göra. Ännu. Det är inte en plikt som medför böter om den inte utförs. Ännu.

Kung Bore är tillbaka

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Thu, 04 Jun 2009 15:18:00 +0000

Det här var nog bland de kallaste dagar jag har upplevt i juni, kring plus sex grader och iskallt regn med blåst... väntade bara på snöflingorna. Golvet är iskallt och jag måste ha både sockor och tofflor på mig när jag går omkring.

Ska strax ut till vedboden och kolla om det möjligen är så att det finns några torra pinnar, för det här är inte mänskligt. Måste ha lite värme...

Jag minns midsomrar med kring tio grader plus och regn, så det kan vara jävulusiskt den här månaden med. Stackars alla studenter i morgon, särskilt flickorna som ska vara söta och gulliga i sina kortkorta vita klänningar.

Allt är sig likt sedan jag själv gick ut skolan. Hade också en kortkort vit klänning i spetsmönstrat med stora blommor. Men då var det vackert väder och varmt år 1964 den 20 maj.

Jag fick åka lastbil genom hela staden, för mitt gymnasium låg västerut bortom Västerbron och jag bodde söder om Söder. Var rätt kul faktiskt. Ja och sedan drog jag iväg till Frankrike och upplevde stora världen... och på den vägen befinner jag mig än.

Kom hem ett år senare med ett examenspapper i bagaget från Alliance Francaise... länge sen det med. På den tiden var det inte många som åkte utomlands och bara kring tio procent tog studenten. Och den var på riktigt med de sista muntliga proven den dagen. Men vi klarade oss alla...ingen behövde smita ut bakvägen.

Thomas Mattsson sparkar USA-korrespondent

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Thu, 04 Jun 2009 08:03:00 +0000

Chefredaktör Thomas Mattsson har bestämt att det inte går att ha kvar USA-korrespondenten Staffan Erfors i Expressen-huset. Han har umgåtts med Hells Angles tidigare president Thomas Möller och lånat ut sin lägenhet till honom ett par gånger.

Detta går inte för sig för Expressen-medarbetare enligt chefredaktören. Thomas Möller bor numera i Sydafrika. Han får omkring 200 000 kronor per år av F-kassan i Sverige.

Det ser ut som ett parallellfall till en annan medarbetare på Expressen. Liza Marklund har umgåtts på nära väninnesätt med sin sageskvinna Mia Eriksson. Hon får omkring 100 000 från F-kassan i Sverige per år och lever lyxliv i USA.

De båda har profiterat på en lögnaktig berättelse, som fortfarande kallas för sanning ute på nätet. Men det är kanske skillnad på flickor och pojkar i Expressen-huset?

Flickor är så snälla och alltid offer medan pojkar är brottslingar på direkten? Hur är det med jämställdheten? Flickor behöver inte ta ansvar för vad de gör. De små gulliga varelserna. Bara gråta en skvätt så blir de förlåtna. Medan män är som djävulen själv. De är helt enkelt födda sådana. Eller hur? Ut med dom ur huset!

Eva-Britts man slog henne och sedan dog han

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Thu, 04 Jun 2009 07:46:00 +0000

Jag fick dagens skratt när jag läste en artikel i Sydsvenskan i dag. Där står:

"Eva-Britt Svenssons man började slå henne när hon 1994 blev ordförande för organisationen Nej till EU. Hon var mycket hemifrån, han blev svartsjuk. Till slut fick hon hjälp av en kvinnojour och lämnade honom. För två år sedan dog han."

Det är nog kvinnorörelsen i ett sammandrag. Karlarna är de hjälplösa, som inte kan komma på något annat än att slåss, men kvinnorna går vidare med hjälp av andra kvinnor och lämnar karlarna. Till sist dör dom. Synden straffar sig själv. Liksom.

Egentligen handlar artikeln om hur tjusig Eva-Britt Svensson är som ger bort en stor del av sin lön, som hon har i EU (jo tänka sig hon sitter där hon som var ordförande och emot). Hon tar ut kring 22 000 kronor och skänker resten till sitt parti - vänsterpartiet - och till organisationer för handikappade och till de behövande.

Hon tar alldeles på egen hand från de rika - sig själv - och ger till de fattiga. Ingen kan säga något om det, fast det verkar lite överdrivet när hon säger att hon lever på pulversoppor. Varför måste hon späka sig också? I värsta klosterstil? Det kan aldrig vara bra.

Här kan ni läsa artikeln.

När en reporter blir människa

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Wed, 03 Jun 2009 08:54:00 +0000

Jag har någon gång gått från rapporterande journalist till intervjuoffer. Precis som Henrik Jönsson gjorde, när han skulle rapportera om de anhörigas reaktion på flygplatsen i Rio igår. Deras minspel och vad de sade när de fick veta att deras anhöriga var döda.

Henrik Jönsson är där för att intervjua, när han får ett mejl om att hans väninna Christine och hennes femårige son troligen var med ombord på det försvunna Airbus 330 med 228 personer ombord. Och sedan följer en känslomässig berg-och-dal-bana innan han ser inne i anhörigrummet att både hon och hennes son finns på passagerarlistan.

Då förvandlas han till sörjande människa och är inte längre inbakad i sin yrkesroll, som neutral iakttagande och berättande reporter.

Själv har jag ibland avstått från att skriva, när något har kommit mig själv för nära, när en människa har anförtrott mig något, som jag kände inte var för allmänheten.

Men alla har inte den förmånen eller kan göra den distinktionen. De har i jobbet godtagit att de måste försöka få en reaktion, en känsloyttring och kanske förvandla den djupaste tragedi till ord genast.

Henrik Jönsson gör det i form av en krönika. Det blir lite tafatt, ungefär som om han ändå inte kände henne eller hennes son. Han skriver utifrån Facebook, vilket vem som helst kan göra. Mer vill han förmodligen inte lämna ut. Inga riktigt personliga detaljer.

Mitt starkaste minne av att bli inknuffad i offerrollen, som sörjande moder, en staffagefigur, som skulle passa in i den fördomsfulla bilden av en sådan "androm till varnagel" som det skulle ha hetat förr i tiden, är fortfarande den kvällen när Expressen ringde hem till mig och den kvinnliga reporter sade: Jo vi har åkt hela vägen från stan och står här utanför ditt hus kan vi få komma in och prata med dig om din son.

Alla taggarna spretade genast rakt ut och jag sade bara: Nej jag vill inte prata med er och lade på luren. Jag visste att hon ljög. Att hon inte hade hittat mitt hus, som låg vid en väg, som inte hade något namn.

Jag visste att hon ljög för att få tränga sig in i detta det allra mest privata och heligaste utrymmet, som finns mellan en mor och hennes barn.

Jag visste att hon ljög för att få profitera på mina känslor, som en vampyr, en riktig blodsugare. Och kanske hade jag fallit till föga om det inte hade varit så att jag var fullständigt vaccinerad genom mitt yrke, som journalist på tidningen intill henne.

Jag visste att hon var utslängd på jobbet eftersom hon inte ens hade reda på att jag själv var journalist och det tänkte jag sannerligen inte upplysa henne om heller.

Jag visste att hon ljög för att själv få ett erkännande av att hon kunde jobbet, att hon hade lyckats få en människa hon inte kände att släppa till. Jag mår fortfarande illa bara jag tänker på det. Fast det var ett par decennier sedan.

Hon skrev ändå, som kvällstidningsjournalister brukar. Det blev en standardartikel om hur min klumpige son hade gått fram och tittat rakt in i raketen när den inte tände och fått den i ansiktet. Inte ett ord var sant. Om han hade gjort det hade han varit död. Omedelbart.

Men han lever än. Tack och lov. Och han slapp figurera mer i tidningen. Jag ringde upp henne och berättade vem jag var. Och hon begrep att hon hade gjort bort sig. Den gången.

Liza Marklund är en gåta

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Tue, 02 Jun 2009 11:28:00 +0000

Ja så var det dags för Liza Marklund att gråta floder över att Elsa Bolin är död. Hon blev 80 år och tillhörde de kvinnokämpar, som hävdade att män slog kvinnor utan orsak, bara för att sätta dem på plats och att uppfostra dem.

Hon jobbade ihop med professor Eva Lundgren på 90-talet, som hon hade som handledare vid Uppsala universitet. Jo, samma professor, som har hävdat att män som inte misshandlar kvinnor bryter mot de kulturella lagarna. Och som har anklagat män för satanistiska mord på barn.

Elsa Bolin föddes i Norrland, precis som krönikören Marklund och jag undrar ibland vad det är för fel på dessa landskap. Har fattigdomen och slitet i forn tid alldeles tagit vettet ur dem som bor där uppe? Både kvinnor och män?

Har denna hårda del av Sverige med sin långa svarta vinter och de alldeles för ljusa sommarnätterna tagit förnuft och sans ur befolkningen? Jag hade en jobbarkompis på DN, som kom där uppifrån. Han hade gjort uppror mot den stränga religion han var uppfostrad med och blivit kommunist. Som jag ser det hade han endast bytt en religion mot en annan. I slutet av sitt liv klarade han inte av det, utan begick självmord.

Det finns något livsfrånvänt i synen på människor och vad som händer dem där uppe. Det senaste exemplet är väl Toni Alldén, som slutade ta sina tabletter mot depression och istället blev spritmissbrukare innan han blev mördare. Vad som hände har vi ännu inte fått veta. Inte sanningen.

Jag begriper mig inte på den landsändan. Kanske skulle Liza Marklund eller någon annan kunna förklara något mer om den för mig? Hänger det ihop med laestadianerna? Att alla skulle vara så fromligt goda att det har slagit över till något annat?

I vilket fall som helst så är Liza Marklunds senaste gråtkrönika över Elsa Bolin och sig själv ännu ett uttryck för att den goda Liza tydligen anser män onda i sig ungefär som ROKS och co. Hur hänger allt ihop? Det är mycket gåtfullt. Vad har hon egentligen råkat ut för i sitt liv?

Eller är hon så genomkarriäriserad att hon ständigt försöker använda detta, som har skapat hennes tidigare framgång? I så fall är det nog dags att gråta, för den tiden är förbi, när det går att få några större skaror att ställa upp på detta att män är som djävulen själv, medan kvinnor är himmelska varelser.

Mänskligheten utvecklas i rasande fart

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Tue, 02 Jun 2009 07:33:00 +0000

Arten människan är mycket mer lik sig själv än någon djurart. Så skulle man kunna uttrycka att det blev en "flaskhals" för endast omkring 75 000 år sedan när Mount Taba på Sumatra fick ett utbrott, som medförde vulkanvinter i omkring sex år och ändrade klimatet för hundratals år framåt.

Askan från vulkanen hindrade solljuset att nå jorden, temperaturen sjönk och följden blev att mänskligheten höll på att dö ut. Bara så få som omkring 10 000 kvinnor i fertil ålder lär ha överlevt.

Följden av detta är att inte är någon större genetisk skillnad mellan olika folkgrupper på jorden. Det kan till och med vara större genetisk skillnad mellan individer hos olika folk än mellan svarta och vita.

I södra Afrika finns en stam, som säger sig vara hebréer och anser sig vara judiska och håller fast vid den tron och kulturen. De är alla svarta och ser ut som andra i sin omgivning, men påstår att de har utvandrat från det heliga landet.

De har flytt undan assyrierna för ett par tusen år sedan, vilket modern forskning kan påvisa med genteknik. De har vandrat ned över Mellanöstern och vidare genom Afrika sammanhållen av sin kultur. Denna lilla folkgrupp är ett exempel på att kulturen i olika former har varit grunden för människans utbredning över jorden.

Kulturen har skapat grunden genom att människor har kunnat föreställa sig framtiden och för omkring 50 000 år sedan började använda avancerade redskap. För omkring 10 000 år sedan uppkom jordbruket och de människor, som först koloniserade vårt land, såg ut ungefär som de som bor i Mellanöstern idag. Men det var svårt för mörkhyade att ta till sig tillräckligt mycket D-vitamin i det solfattigare norra landet, så klimatet gjorde att alla blev blekare i skinnet.

Ingenting är statiskt på jorden, inte heller vi själva. Vår förvandling går i rasande fart sett ur ett universellt perspektiv. Kvinnor har mer än män flyttat runt, för traditionen var att de skulle flytta med sin man. Så kvinnors gener är mer uppblandade än mäns.

Fortfarande är naturligtvis inte risken för framtida "flaskhalsar" borta. Vi kan drabbas av en ny supervulkan och dess utbrott. Det finns kandidater till detta både i Nordamerika och borta i Asien. Den troligaste vulkanen för ett nytt sådant utbrott är calderan i Yellowstone i USA.

När vulkanen Tambora hade ett utbrott år 1815 så slungades omkring 100-150 kubikkilometer aska och sten ut i atmosfären och det medförde missväxt följande år över jorden. Också i Europa. Men en supervulkan slungar ut omkring tio till tjugo gånger mer material vid ett utbrott och det är att likställa med att en flera kilometer stor asteroid slår ned på jorden.

Ett sådant utbrott skulle skapa ett nytt utdöende bland arterna på jorden. Vi människor inte undantagna. Supervulkaner har i genomsnitt ett utbrott per 50 000 år på jorden.

Om supercalderan i USA:s nationalpark får ett utbrott skulle hela USA och Kanada drabbas. Och i sin tur resten av världen. Det skulle vara en katastrof helt likvärdig med ett nedslag från rymden. Men vi har ingenting att sätta emot ett vulkanutbrott, så därför talas det inte så mycket om dem.

Möjligen skulle alla dessa fakta om mänskligheten och den jord vi lever av kunna få mänskligheten att se sig själv i ett större perspektiv. Precis som vår planet när den fotograferades utifrån rymden och månen fick oss att inse vilken pärla den är i ett stort och nästan tomt universellt mörker. Och detta i sin tur rikta in oss själva på något annat än krig och att förfölja varandra.

Den gammeldags kvinnorörelsen ser män som gudar

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Mon, 01 Jun 2009 11:38:00 +0000

Den gammeldags kvinnorörelsen har alltid gjort misstaget att betrakta herrarna som skapelsens krona. De är de som kan tänka, som är intellektuella, som är tekniska och som kan föra världen framåt.

I min värld har det aldrig varit så. Männen har exakt som kvinnorna varit människor med fel och brister. Just det som utmärker människor i motsats till de perfekta gudarna. Eller den store Guden.

En annan sak är då att olika människor har olika förmågor. En del är tekniska, andra bra på att tänka, någon tredje mer praktiskt lagd och en fjärde bra på organisation. Förmågor som finns både genom anlag och inlärning och kan användas av män och kvinnor i olika sammanhang.

Naturligtvis blev alla politiker feminister i förra valrörelsen. Vad hade de att förlora på det? Det var bara ordets bekännelse till något, som egentligen inte betydde något. Varken män eller kvinnor är betjänta av att något kön ses som det överlägsna, det som ska få alla fördelar. Och att kalla sig feminist betyder att man ser kvinnor som underlägsna, men så småningom kan de nog nå upp till samma status som män.

Vad som finns i vårt samhälle likväl, som för tusen år sedan är människors olika behov, som uttrycks på en mängd olika sätt. Och alla sätt är lika bra bara de inte inkräktar på andra människors liv och hälsa.

När jag gick med i Grupp 8 i början på 70-talet så var det lika öppna dörrar för feminister, som det är nu. Det var otroligt lätt att få gehör för feministtankar. Och numera är varenda 20-åring infiltrerad och indoktrinerad i detta tänkande.

Men inget samhälle är betjänt av två kön, som är likadana, som uppför sig likadant och som ska bli exakt likadana. Det strider helt enkelt mot vad människor är, vare sig de är kvinnor eller män. Det vet alla föräldrar, som ofta förundrade ser på sina telningar - flickor eller pojkar - och undrar varifrån de där egenskaperna kommer, som barnet ger prov på.

Förr i tiden föddes alla barn som tabula rasa. De var tomma tavlor, där livet skulle rista sina tecken. Detta medförde exempelvis fördomen att spädbarn behövde ingen bedövning, för de kände ändå inte något. De var knappt medvetna om världen utan måste uppfostras och läras allting.

Numera vet vi att det inte är sant och istället är den populära förklaringen gener. Det ligger i generna ifall någon avviker på ett positivt eller negativt sätt. Vilket inte heller är sant. Ingenting är svart eller vitt, utan naturligtvis en blandning av detta.

Det jag önskar för mina barnbarn och framtidens kommande generationer är att de slipper föräldrar, som absolut ska tvinga dem att gå i deras fotspår. Barn har sina egna liv att leva. Och jag är tacksam mot min mamma, som insåg detta redan när jag var liten. För hon hade fått ett barn av varje sort, som inte var som hon själv.

Vi var något annat helt enkelt. Något nytt. Något som aldrig tidigare hade setts på denna jorden. Precis som är fallet med varenda människa. Vilket kön den än har.

Gammelmedierna vid gravens rand

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Mon, 01 Jun 2009 08:51:00 +0000

Gammelmedierna har länge stirrat ned i mörket vid sin egen grav. Och det är absolut inte något sorgligt med detta. Så är utvecklingens gång.

Under det senaste dryga året har jag aktivt deltagit i den revolutionen och mer och mer sökt mina nyheter själv på egen hand ute i vida världen på internet. Eller i sammanhangen i mitt eget tänkande. Jag vet att jag är ovanlig eftersom jag större delen av mitt liv har varit beroende av den urmodiga sortens inhämtande av nyheter och annat, som bestämde vad jag tänkte och tyckte.

Jag var helt enkelt indoktrinerad med att det som uttrycktes i tidningar, TV och radio var det som var viktigt. Eftersom jag själv har ingått i den begränsade världen under ett flertal decennier, så har jag vetat om, att för att förbli där var det nödvändigt att insupa det som sades. Och följa trenderna. De som sattes av personer, som ansågs viktiga i medierna.

Nu är det inte längre riktigt så. Helt klart är att den sortens inhämtande av tyckande från en slags överhet - vilket förtecken den än har - kommer att dö med min generation. Och det är verkligen inte något som jag beklagar.

Det är inte själva formen, layouten eller ytan, som har något att betyda i medier. Utan tankarna och idéerna bakom detta. Att som megafoner upprepa vad överheten säger har aldrig varit journalistikens uppgift, men mer och mer har detta blivit fallet för att journalister släpper in varandra och har ett färdigt mönster, där nästa anställd ska passa in. För något annat känner de som sitter på redaktioner inte till.

Det kallas hemmablindhet eller självcensur och är ett känt mänskligt faktum i en värld, som är innesluten i sig själv. Som inte har förmåga att gå utöver det som redan är känt och därför godkänt. Det är också ett slags försvarsmekanism, som utövas av en art som är hotad. Då är det plötsligt till synes ännu finare att tillhöra den redan godkända klassen.

Men denna sorts ytliga syn på världen är dömd att dö. Varje gång människor kommer dit att de ser den vackra ytan eller sensationerna som något som ska föra världen framåt, så kan man vara säker på att detta är ett utdöende.

Gammelmedietänkandet är det som kommer att dö. Inte själva nyhetsförmedlingen eller diskuterandet, inte tänkandet och resonerandet. Men forumen kommer inte att vara desamma. Vi har i några hundra år trott på det vi upprepar, som vår tids magiska underbyggnad av civilisationen: demokratin och de olika statsmakterna. Den tredje statsmakten har inte varit minst viktigast.

Men om den inte sköter sitt uppdrag utan jagar pengar istället och detta tar över så är den dödsdömd. Alla medier som gör så står vid gravens rand. Också den förment fria televisionen, som jagar de sista tio procenten av befolkningen, för att få in mera pengar till sin verksamhet när de borde ägna sig åt annat.

Det finns en trötthet, som hänger ihop med att människor har slitits ut i jakten på det stora klippet. Det som alltid medför ära, berömmelse och miljoner. Enligt myten.

Framtiden tillhör de medier och människor som inte i första hand bryr sig om att tjäna miljoner, utan vars ägare inser att det är tankarna och idéerna, som bygger världen. Och som är beredda att satsa på detta. Något som alltid föds ur en inneboende övertygelse.

Jag väntar otåligt på den nya tiden, som samtidigt är uråldrig. Vi reser aldrig framåt längs en tidspil utan ständigt i cirklar på olika nivåer. Våra mänskliga behov och syften är inte annorlunda än de var för tiotusen år sedan, men de uttrycks ständigt på nya sätt.

Frid vare med er på Mors dag

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Sun, 31 May 2009 06:47:00 +0000

Alla våra grannar har åkgräsklippare. Det är en värre miljöstörning än biltrafiken, som dom har satt ut stora blomkrukor för, så att man får åka slalom fast det är sommar (utom lastbilen som tröttnade och körde rakt över dom).

När dom sätter igång sina helvetetsmaskiner tror jag att det är en bombmatta från andra världskriget, som ligger över oss. Och dom fattar inte att ju mer dom klipper desto sämre gräsmatta får dom. Bara maskrosor kan trivas på en mark, som är nedkörd av en klippare och som aldrig sköts om på annat sätt.

Vi själva har byggt små rum med hjälp av blommor, buskar och träd, där ingen kan sitta på en maskin och köra runt. Vi drar vår klippare, som inte har lika högt ljud, som dom andra. När vi gör det så hinner vi se om det växer gullvivor i gräsmattan, så att man inte behöver kapa dom längs med rötterna. Vitsipporna och violerna låter vi också stå kvar tills de har blommat ut.

Just i år är det massor med violer på vår tomt och jag har äntligen begripit det där om "violer till mor". Detta sammanfaller verkligen i år. Jag önskar er en fridefull Mors dag och inte de galna mammor, som gick ut med spadar på vägen genom vårt tomtsamhälle, för att hindra alla från att köra mer än 30. Jo, just på Mors dag.

Frid över er alla. Alla mina barn kommer ut i dag och jag önskar mig en tyst och maskinfri Mors dag med endast fågellåt, så att vi kan sitta ute i den härliga solen och äta jordgubbstårta.

Konungariket vilar inneslutet i sig självt

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Sat, 30 May 2009 08:07:00 +0000

Ingenting alls har hänt i konungariket utom att bnp har gått genom golvet och rakt ned i helvetet. Folket håller hårt i sina slantar och självaste statsministern framträdde med lugnande stämma i det fashionabla synliga morgonprogrammet, att här ska inte sänkas några mer skatter eller sättas in fler åtgärder. Allt är redan gjort och levererat och nu travar vi på i ullstrumporna.

Alla våra samlade tjänster, varor och tillgångar har försvunnit ut genom fönstret till någon Madoff eller annan spelare i pyramidbranschen. Men lustigt nog har de som bor i hus och jobbar bättre förspänt än de någonsin hade det under den förra regimen.

Låga räntor och inte lika mycket i skatt, så det där med störtdykningen av bnp kan lika gärna betyda att inga stora olyckor har inträffat, så att vi behöver sätta in resurser i Estonia-klassen eller till tsunamihelveten på andra sidan jorden. Vi sparar.

De får njuta sina låga otium de som inte längre är annat än ålderdomliga kvarlevor från en annan tid, men som ruvar på kunskap och visdom, som också har en ingång någonstans. Detta eftersom mänskligheten inte är splittrad i miljarder individer utan sammanhålls av något osynligt, men kanske mer märkbart än tidigare.

Och bnp styr oss inte i den förryckta tid vi nu upplever, en hänryckande ljusblå försommartid, som förstummar det ständiga ihärdiga trummandet om slantar och annat icke andligt.

Gräddfilen består och de små förgår

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Fri, 29 May 2009 07:30:00 +0000

Om 40-talisterna hade fått spara till sina pensioner själva och lagt sina avgifter till exempel på Investoraktier så hade de haft omkring 18 miljoner var nu att spendera. Men 17 miljoner av de pengarna är borta. Staten har tvingat till sig pensionsavgifter och använt dem till andra saker.

Så ser det ut för någon som började arbeta 1964.

Riksdagsmännen får full pension efter tolv år i riksdagen och nu ska de som slutar före 50 års ålder skyddas genom att deras pensioner höjs tre gånger om, så att de är garanterade kring 24 000 kronor i dagsläget när de fyller 65 år. Gräddfilen består.

En vanlig löntagare, som slutar jobba så tidigt får en fattigpension - kring 7 000 före skatt - men riksdagsmännen ska skyddas. Fast de flesta är tjänstlediga från sitt vanliga yrke och sannerligen inte har möjlighet till en sämre karriär än andra medborgare efter riksdagen.

Däremot ska statligt anställda dansare och sångare inte få någon pension före 65 års ålder, istället ska de få en omställningsersättning och efterlön föreslås det. Och de som ger sig in på dessa konstnärliga banor riskerar alltså att bli fattigpensionärer. Konstnärliga yrken borde vara förbehållet de rika eller de som kan skaffa sig mecenater tycks tanken vara.

Nu ska pensionärerna också solidariskt betala att de statliga fonderna har lyckats slarva bort några hundratal miljarder under förra året och att pengarna tidigare har använts till miljonprogrammet i bostadsbyggandet och till en dödsdömd varvsindustri på 70-talet. ATP-fonderna betalade också skatt. Så en stor del av dessa pengar var förskingrade redan i början på 90-talet.

Och förra året var prognosen vid halvårsskiftet att AP-fonderna skulle gå med omkring 163 miljarder plus, men det visade sig att de gick med omkring 193 miljarder back. Helt obegripliga belopp.

Alla pensionärer, som har mer än 11 000 i månaden i pension (medelpensionen ligger där ungefär) ska betala kring fyra procent av sin pension till staten. Om igen en ny avgift alltså, som slår hårdast mot de som har minst. Plus skatten förstås, som är högre än för de som jobbar.

Det är skillnad på teori och praktik

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Thu, 28 May 2009 05:03:00 +0000

Nu har jag suttit ett tag och läst på internet... så många galningar det finns där ute... tänker jag först, men sedan slår det mig... folk kan nog inte skriva... de fattar inte att det är skillnad på skrift- och talspråk. Därför blir det måhända så märkligt.

Att läsa kommentarer är som att koda något okänt språk, där det ofta framgår något annat än vad avsändaren har avsett, men det har den inte märkt. Det är svårt att få fram i text vad man avser utan att dra till någon annan eller råka i luven på den man kanske skulle gilla i levande livet.

Det kanske behövs språkkurser: hur man uppför sig på internet och får sitt budskap att få genomslag. En tiotimmars kurs för att kunna uttrycka sig utan att bli stämd och åtalad.

Jag är väl uppfostringsskadad för jag har sedan tonåren betraktats som någon, som tillhör en finare sorts människor, de där intellektuella. De som fick utbildning och gick i skolan. De som hade läshuvud.

För mig var det så självklart att jag aldrig riktigt fattade vad andra människor menade. Jag var ju född sådan. Med en mental förmåga, som omfattade allt och alla. Visst hade jag andra sidor också, men de var inte lika intressanta.

Men numera är det ett skällsord för mig. Intellektuell. För det har blivit något som alla ska vara, ingen får vara något annat. Det är den enda människosorten, som tillåts i samhället. Och då blir det alldeles åt helvete.

Jag har superintelligenta människor i min släkt, som fattar allt genast och som blir irriterade på att vänta in andra. De är praktiska människor, men har under hela skoltiden aldrig fått vara det. För allt är numera teoretiskt och praktiken har fått ge vika. Verkligheten är nummer två medan det teoretiska tjusiga läsandet och pratandet har blivit nummer ett.

Ett samhälle, som tror att alla ska tillbringa sina liv vid universiteten har tappat greppet om vad våra liv är för något. Vi ska utbilda oss till vadå? Och varför?

Kanske är det den galenskapen, som sprids nu över internet, där alltfler surrar in sig i teori utan någon som helst genomlyst verklighetsbild. Ingen sammanhållande bild av hur samhället fungerar eller vad människor behöver. En splittrad och uppdelad bild med hur många fack som helst, som hålls isär i medvetandet.

Och någon som vänder på allt och är kritisk får ett fint betyg i skolan, för det ska man vara. Även om det inte gagnar något som helst. Allt kan sväva uppe i det blå, men herregud det är någon som kan vända ut och in på orden. Åh så fint.

Inget samhälle klarar sig enbart med den sorts retorik, som inte är förankrad någonstans i verkligheten. Ett samhälle som blir beroende av -ismer är på väg utför. Det spelar ingen roll om det är goda eller onda -ismer. Det är dessa till förbannelse upprepade ord, som i sig är uppbyggande för den konstlade verklighet, som finns runt dem. Men som går vid sidan av själva kärnan i det som skulle diskuteras.

Och vårt sätt att närma oss verkligheten har ofta blivit så teoretisk att vi har slutat tänka... i stort sett... tillsammans med någon slags avstämning med det som pågår där ute. Det kan inte annat än resultera i smockor från den reala rums-tiden, som omger oss.

F-kassan vet mer än Gud Fader själv

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Wed, 27 May 2009 13:30:00 +0000

F-kassan har räknat ut exakt på månaden hur länge vi behöver jobba för att kunna få pension tills vi dör. De vet exakt på månaden hur länge var och en kommer att leva också.

Naturligtvis har de kommit fram till att vi måste jobba längre och längre, därför att vi kommer att leva tills vi blir äldre än i dag. Jag ska alltså jobba tills jag är 66 år och 3 månader föra att kunna få pension tills jag dör vid 84 år och 3 månaders ålder. Och då kommer jag att ha samma levnadsnivå alla dessa år som en pensionär född 1930.

Mina barn däremot måste jobba något år till för de kommer att leva längre än jag kommer att göra. Det har f-kassan bestämt.

Detta är statistik när den används av dårar. När man tar siffror och sträcker ut dem i tiden utan att ändra på en enda variabel. Och utgår ifrån att vi vill och ska ha det som någon född 1930. Om jag vore det minsta inne på sammansvärjningsteorier så skulle f-kassan ligga bra till. Hur ska de få sina siffror att gå ihop med verkligheten?

Å andra sidan så kommer vår medellivslängd att minska med tio år spås det. Det är läkarna själlva som kommer att ta död på oss med att använda för mycket antibiotika, så att det om ett par decennier inte kommer att finnas någon antibiotika att ta till. Ingen som verkar mot de superbakterier vi har skapat. Vi kommer att dö som flugor i infektioner. Ren skräckpropaganda.

Så allt jämnar ut sig så småningom. Och när så många dör i förtid - före den tid som f-kassan har räknat ut vill säga - så går det att höja pensionerna för de som har överlevt. Nä, det tror ni väl inte. De pengarna fanns förstås aldrig för de hade aldrig räknats med i budgeten. Pensioner är alltid ett slags kalle-anka-pengar som kan användas som dragspel så fort det går fel någon annanstans i samhället.

Hur man än ser det så blir de gamla förlorarna. För min egen del är det redan kört. Jag kommer aldrig att få det lika förspänt som en pensionär född 1930. Undrar vem den j-ln är som har snott min pension?

Stalkare och annat skräp

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Wed, 27 May 2009 09:35:00 +0000

Alltid lyckas jag få någon eller några, som tycker att de minsann har rätt att bli publicerade på min blogg. Yttrandefrihet råder och diskussion ska föras.

Så om igen får jag då upprepa att jag skriver här först och främst för min egen skull. För att jag tänker bättre då, för att datorer nästan är som människor, att de ger något tillbaka. Det är en himmelsvid skillnad att knattra ned på en elskrivmaskin, som jag gjorde i början av min karriär och att sitta framför en dator.

Kan vara magnetfälten, som samverkar med mig. I så fall finns det alltså en positiv variant av det där elöverkänsliga. Och så kan datorn hålla jämna steg med mina fingrar. Det är en fördel.

Det är alltså ett givande och tagande, som uppstår alldeles av sig självt framför denna apparat och jag bryr mig inte ett skapandes grand ifall någon annan är intresserad eller inte. Faktiskt. Noll kommentarer är lika bra som hundra.

Särskilt när det är påhopp på min person och mitt sätt att uttrycka mig som gäller. Eller när personerna slingrar in sig i "kritiskt tänkande", som ålar runt i samma banor och försöker att få in en kil någonstans. Mellan orden oftast.

Precis som på TV så går känslor fram över internet. Det känns i vilken anda något är skrivet. Om det är en illasinnad känsla, som ligger bakom eller bara personens egen tråkighet så är det skrivna inte intressant.

Tankar i sig blir mentalt skräp om de inte bottnar i en upplevd känsla, som berör personen. Och det i sin tur förutsätter att människan bakom orden har gått igenom något i sitt liv och tacklat detta. På ett ärligt vis utan att smita.

En del människor kommer aldrig dit, utan fortsätter att leva i sin mentala, instängda, intellektuella värld. De är handikappade som människor, utan den rikedom, som finns i genomkämpade inre strider.

Ingen är tvungen att utvecklas. Det är ett val och ett erbjudande, som vi får av livet varje dag vi spatserar på denna jord. Men som sagt inget tvång.

Lev väl, säger jag, men här på min blogg har ni inget att hämta. Sjas! Rubba inte mina cirklar!

Våra nät av tid och rum

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Wed, 27 May 2009 07:19:00 +0000

Alla är vi upphängda i ett nät av tid och rum och i dag fyller min lillebror 61 år. En påminnelse om i vilket sammanhang jag själv befinner mig. Att vi båda är efterkrigsbarn och att vi föddes in i den byggboom, som var samtidig med babyboomen på 40-talet.

Den tvåa med centralvärme (oljepanna i källaren) och badrum med varmt och kallt vatten plus klädkammare och matrum intill köket var högsta komfort då på den tiden, när vi fick flytta dit med mamma och pappa.

Bara något årtionde tidigare hade en etta varit tillräckligt för en familj med så få barn. Men nu skulle det finnas ett vardagsrum och ett sovrum, som en lyxig och luftig påminnelse om att det ljusnade för nya tider.

Jag hade en barndomskompis, som bodde omodernt på Söder tillsammans med sin mamma och pappa plus lillasyster. Kallt vatten inomhus och utedass i längor på gården, men sjöutsikt över Mälaren och Stadshuset på andra sidan. En utsikt som i dag kostar mer än en miljon. Men de var också lyckliga över att få flytta till förorten och få en modern tvåa.

Samtidigt som detta nät av tid och rum naglar fast oss alla i ett visst sammanhang är det alldeles självklart att ingen av oss är fången i detta. Vi är okroppsliga själar och andar, som har kommit hit i ett visst syfte, för att leva ett tag i det fysiska, men ingenting binder oss vid materien om vi inte själva vill det.

Vi är alldeles fria varelser, som ständigt riskerar att gå vilse i allt ytligt runt omkring oss. Eller att förlora oss själva i sensationer.

Thomas Mattsson bekräftar superblunder

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Tue, 26 May 2009 14:18:00 +0000

Ja i dag så bekräftar chefredaktör Thomas Mattsson att både han och editionschefen Magnus Alselind godkände förstasidan på Expressen, där det fanns en bild på fel Wanja Lundby-Wedin i går.

Reportern Clarence Frenker var däremot inte osäker på att han hade intervjuat rätt person. Det ser Thomas Mattsson som ett rykte som sprids på internet. Varför vill han inte spekulera i.

Ja, så herrarna är alltså tre om detta kan man säga, men chefredaktören borde ha mest ansvar. Han får förstasidan med mejl eller per MMS.

De tre herrarna är födda 1983, 1976 och 1971.

Stellan Skarsgård har fått skurkrollen i Hollywood

noreply@blogger.com (Ann Helena Rudberg) — Tue, 26 May 2009 09:42:00 +0000

En trött och avslagen Stellan Skarsgård intervjuas i både Svenska Dagbladet och i min lokaltidning Mitt i Värmdö i dag.

Han har som bekant en roll i storfilmen Änglar och demoner och gillar varken katolska kyrkan eller något annat religiöst samfund. Han tar sig fram på livets yta, men han har alltid "skitit" i religion och ser det som en klen lösning på världsproblemen, säger han.

Han har fått rollfacket skurk ungefär som Max von Sydow fick det en gång och nu senast har han rollen som Richter, befälhavare för påvens schweiziska livgarde med allvarliga miner och tysk brytning.

Ingen av artiklarna för någon djupare diskussion om innehållet i böckerna eller filmerna. Böckerna innehåller konstanta cliffhangers, säger Skarsgård, men är inte någon djupare litteratur.

Både böckerna och filmerna säljer enligt min mening, för att de tar upp två tusen års kulturhistoria och vänder den delvis upp och ned. En miljard människor är fortfarande fast i katolska kyrkans syn på den inre världen hos människor. Och deras historieskrivning.

När Stellan Skarsgård pratar om religion är det tydligt att han inte har några egna erfarenheter av den. Inga upplevelser. Han har aldrig tagit sig in i den världen. Bara ägnat en del tankeverksamhet åt den.

Han läste både Koranen och Bibeln efter den 11 september, men blev inte stärkt i sin tro, säger han. Nä, det fanns väl inget att bli stärkt i efter att terrorister missbrukat texterna.