Eva-Britts man slog henne och sedan dog han

Jag fick dagens skratt när jag läste en artikel i Sydsvenskan i dag. Där står:

"Eva-Britt Svenssons man började slå henne när hon 1994 blev ordförande för organisationen Nej till EU. Hon var mycket hemifrån, han blev svartsjuk. Till slut fick hon hjälp av en kvinnojour och lämnade honom. För två år sedan dog han."

Det är nog kvinnorörelsen i ett sammandrag. Karlarna är de hjälplösa, som inte kan komma på något annat än att slåss, men kvinnorna går vidare med hjälp av andra kvinnor och lämnar karlarna. Till sist dör dom. Synden straffar sig själv. Liksom.

Egentligen handlar artikeln om hur tjusig Eva-Britt Svensson är som ger bort en stor del av sin lön, som hon har i EU (jo tänka sig hon sitter där hon som var ordförande och emot). Hon tar ut kring 22 000 kronor och skänker resten till sitt parti - vänsterpartiet - och till organisationer för handikappade och till de behövande.

Hon tar alldeles på egen hand från de rika - sig själv - och ger till de fattiga. Ingen kan säga något om det, fast det verkar lite överdrivet när hon säger att hon lever på pulversoppor. Varför måste hon späka sig också? I värsta klosterstil? Det kan aldrig vara bra.

Här kan ni läsa artikeln.