Den gammeldags kvinnorörelsen ser män som gudar

Den gammeldags kvinnorörelsen har alltid gjort misstaget att betrakta herrarna som skapelsens krona. De är de som kan tänka, som är intellektuella, som är tekniska och som kan föra världen framåt.

I min värld har det aldrig varit så. Männen har exakt som kvinnorna varit människor med fel och brister. Just det som utmärker människor i motsats till de perfekta gudarna. Eller den store Guden. 

En annan sak är då att olika människor har olika förmågor. En del är tekniska, andra bra på att tänka, någon tredje mer praktiskt lagd och en fjärde bra på organisation. Förmågor som finns både genom anlag och inlärning och kan användas av män och kvinnor i olika sammanhang. 

Naturligtvis blev alla politiker feminister i förra valrörelsen. Vad hade de att förlora på det? Det var bara ordets bekännelse till något, som egentligen inte betydde något. Varken män eller kvinnor är betjänta av att något kön ses som det överlägsna, det som ska få alla fördelar. Och att kalla sig feminist betyder att man ser kvinnor som underlägsna, men så småningom kan de nog nå upp till samma status som män.

Vad som finns i vårt samhälle likväl, som för tusen år sedan är människors olika behov, som uttrycks på en mängd olika sätt. Och alla sätt är lika bra bara de inte inkräktar på andra människors liv och hälsa.

När jag gick med i Grupp 8 i början på 70-talet så var det lika öppna dörrar för feminister, som det är nu. Det var otroligt lätt att få gehör för feministtankar. Och numera är varenda 20-åring infiltrerad och indoktrinerad i detta tänkande.

Men inget samhälle är betjänt av två kön, som är likadana, som uppför sig likadant och som ska bli exakt likadana. Det strider helt enkelt mot vad människor är, vare sig de är kvinnor eller män. Det vet alla föräldrar, som ofta förundrade ser på sina telningar - flickor eller pojkar - och undrar varifrån de där egenskaperna kommer, som barnet ger prov på.

Förr i tiden föddes alla barn som tabula rasa. De var tomma tavlor, där livet skulle rista sina tecken. Detta medförde exempelvis fördomen att spädbarn behövde ingen bedövning, för de kände ändå inte något. De var knappt medvetna om världen utan måste uppfostras och läras allting.

Numera vet vi att det inte är sant och istället är den populära förklaringen gener. Det ligger i generna ifall någon avviker på ett positivt eller negativt sätt. Vilket inte heller är sant. Ingenting är svart eller vitt, utan naturligtvis en blandning av detta.

Det jag önskar för mina barnbarn och framtidens kommande generationer är att de slipper föräldrar, som absolut ska tvinga dem att gå i deras fotspår. Barn har sina egna liv att leva. Och jag är tacksam mot min mamma, som insåg detta redan när jag var liten. För hon hade fått ett barn av varje sort, som inte var som hon själv. 

Vi var något annat helt enkelt. Något nytt. Något som aldrig tidigare hade setts på denna jorden. Precis som är fallet med varenda människa. Vilket kön den än har.