Den tvåa med centralvärme (oljepanna i källaren) och badrum med varmt och kallt vatten plus klädkammare och matrum intill köket var högsta komfort då på den tiden, när vi fick flytta dit med mamma och pappa.
Bara något årtionde tidigare hade en etta varit tillräckligt för en familj med så få barn. Men nu skulle det finnas ett vardagsrum och ett sovrum, som en lyxig och luftig påminnelse om att det ljusnade för nya tider.
Jag hade en barndomskompis, som bodde omodernt på Söder tillsammans med sin mamma och pappa plus lillasyster. Kallt vatten inomhus och utedass i längor på gården, men sjöutsikt över Mälaren och Stadshuset på andra sidan. En utsikt som i dag kostar mer än en miljon. Men de var också lyckliga över att få flytta till förorten och få en modern tvåa.
Samtidigt som detta nät av tid och rum naglar fast oss alla i ett visst sammanhang är det alldeles självklart att ingen av oss är fången i detta. Vi är okroppsliga själar och andar, som har kommit hit i ett visst syfte, för att leva ett tag i det fysiska, men ingenting binder oss vid materien om vi inte själva vill det.
Vi är alldeles fria varelser, som ständigt riskerar att gå vilse i allt ytligt runt omkring oss. Eller att förlora oss själva i sensationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar