Så om igen får jag då upprepa att jag skriver här först och främst för min egen skull. För att jag tänker bättre då, för att datorer nästan är som människor, att de ger något tillbaka. Det är en himmelsvid skillnad att knattra ned på en elskrivmaskin, som jag gjorde i början av min karriär och att sitta framför en dator.
Kan vara magnetfälten, som samverkar med mig. I så fall finns det alltså en positiv variant av det där elöverkänsliga. Och så kan datorn hålla jämna steg med mina fingrar. Det är en fördel.
Det är alltså ett givande och tagande, som uppstår alldeles av sig självt framför denna apparat och jag bryr mig inte ett skapandes grand ifall någon annan är intresserad eller inte. Faktiskt. Noll kommentarer är lika bra som hundra.
Särskilt när det är påhopp på min person och mitt sätt att uttrycka mig som gäller. Eller när personerna slingrar in sig i "kritiskt tänkande", som ålar runt i samma banor och försöker att få in en kil någonstans. Mellan orden oftast.
Precis som på TV så går känslor fram över internet. Det känns i vilken anda något är skrivet. Om det är en illasinnad känsla, som ligger bakom eller bara personens egen tråkighet så är det skrivna inte intressant.
Tankar i sig blir mentalt skräp om de inte bottnar i en upplevd känsla, som berör personen. Och det i sin tur förutsätter att människan bakom orden har gått igenom något i sitt liv och tacklat detta. På ett ärligt vis utan att smita.
En del människor kommer aldrig dit, utan fortsätter att leva i sin mentala, instängda, intellektuella värld. De är handikappade som människor, utan den rikedom, som finns i genomkämpade inre strider.
Ingen är tvungen att utvecklas. Det är ett val och ett erbjudande, som vi får av livet varje dag vi spatserar på denna jord. Men som sagt inget tvång.
Lev väl, säger jag, men här på min blogg har ni inget att hämta. Sjas! Rubba inte mina cirklar!
2 kommentarer:
Finns många som tycker och tänker både det ena och det andra, utan att tänka efter :)
Dina tankar verkar dock vara genomtänkta ordentligt. Därför gillar jag att kika in på din blogg och läsa då och då.
Vänligen Jörgen
Tack Jörgen!
Skicka en kommentar