Politiker med folkförakt

Här är ett utdrag ur min dagbok Ett Sekel av Tystnad utgiven på Sivart Förlag, som jag skrev mellan åren 2003-2005:

21 maj 2004 20.38

"Staten har snart sparat 33 000 kronor på mig sedan riksdagen sänkte min sjukpenning förra året. För tio år sedan hade min sambo samma lön som riksdagsmännen. Nu tjänar dom dubbelt så mycket. Min sjukpenning ligger på en tredjedel av deras lön. Samma som högsta a-kassan."

De hade sänkt min sjukpenning från 19 000 kronor, som var vad jag hade efter lön, men eftersom jag hade blivit arbetslös innan jag blev sjuk så sänkte de sedan - efter riksdagsbeslut - denna sjukpenning till 15 000 kronor. Det var på den tiden - för fem år sedan - när alla var fuskare enligt Göran Persson och Pär Nuder. Själva satt dom förstås i orubbat bo. Och gör så fortfarande. 

Alla andra hade alltså 80 procent i sjukpenning, men jag (och andra) fick kring 60 procent.

Numera kan jag bara skratta åt eländet. För det är så typiskt, att politiker och riksdagsmän plus -kvinnor alltid jagar folket, men själva lever de ovanför allt detta. Och när det har blivit så i ett land är alla illa ute. 

Vårt värsta år var 2003-2004 då vi hade två barn att försörja och stundtals hade ingen av oss jobb. Men vi överlevde det också. Numera är allt mycket lättare. I jämförelse med detta. De hårdaste åren var under sossestyret. 

Det mest katastrofala med detta var att de inte ens visste vad de hade beslutat. Thomas Eneroth (s) som på den tiden var ordförande i socialförsäkringsutskottet trodde att det nog var sjukersättning (sjukpension) jag hade, dvs han trodde att den stackars medborgaren inte begrep vad det var för sorts ersättning, som staten hade beviljat. 

Herregud säger jag. Vilket folkförakt.