Vi har evigheten på oss

Ibland kan jag leka med tanken att vi har evigheten på oss. Att vi får leva så många liv vi vill för att lära oss den svåra läxan att älska oss själva och varandra.

Att ingen av oss slutar att inkarnera här på jorden förrän vi har gått igenom den långa och hårda skolan, där detta kan ske. Därför att det här är en alldeles fantastisk planet, som har stor förmåga att lära oss detta.

Själv brukar jag intala mig att det här är mitt sista liv på jorden. Jag har insett allt det där, som handlar om kärlek. Att aldrig göra illa en annan människa... nej det är inte vad det handlar om, utan att ständigt bry sig om ifall man gör det.

Ingen av oss är fullkomlig på denna planet. Inte ens moder Teresa var det. Jag kan tänka att hon var nog alldeles för helig och struntade i att ta hand om sig själv ordentligt. Det kan bli för mycket av sådant också.

Eller prinsessan Diana, som inte kunde ta hand om sig själv så mycket att hon kunde leva vidare och se sina pojkar växa upp. Hon behöver nog ett par liv till för att uppnå detta. Så jag hoppas att hon får dessa liv och hennes pojkar också. Kanske till och med tillsammans med prins Charles?

Eller Marilyn Monroe, som dog så ung. Hon behöver nog ett par liv till hon också, för att få de barn, som hon längtade så mycket efter, men aldrig fick. 

För att inte tala om president Kennedy, som borde komma hit och leva ett helt annat liv än som president. Han behöver nog lära sig att inte använda andra. Kanske kan han få återfödas som kvinna, för att inse vad han inte insåg som man.

Men jag vill inte komma hit en gång till. Jag tycker att det räcker nu. Jag blir gärna skyddsängel till någon eller några om det går bra. Tack. Det blir nog svårt i denna världen, att vara skyddsängel menar jag.