Han är en bekant till familjen, men han bor i Uppsala inte här i skärgården, där jag senast igår brände upp två fästingar, som katten kom in med. Vi har bott här i mer än tjugo år och aldrig råkat ut för något fästingburet, men han befann sig i Roslagen och drabbades hårt.
Han beskriver själv hela eländet i Aftonbladet i dag. Han ser ut som åttio numera fast han bara är kring femtiosex. Det kan inte vara rättvist. Eller är det? Nä, i så fall måste det vara enligt någon högre ordning, som vi små människor inte begriper.
Varför har han drabbats av det här? Ännu en gåta som inte har något svar. Ungefär som att min svägerska fick cancer och dog när hon var fyrtionio eller att min mamma dog när hon var fyrtiotre. Man dör inte så ung. Inte i Sverige.
Och inte dör man av astma som min mamma gjorde. Det fick jag höra. Men det var ingen tröst. Hon var lika död ändå.
Men Svante dog inte. Han har kryat på sig så pass att han kan skriva en artikel om det. Heja Svante! Någon mening var det nog ändå med detta. Har du fattat vad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar