Varför publicerade inte Newsmill detta?

Nedanstående skrev jag och skickade till Newsmill eftersom de efterlyste debattinlägg angående ifall Liza Marklund hade "bluffat i sina böcker" eller om hon var utsatt för ett "ovärdigt bloggdrev":

"Jag har engagerat mig i Monica Antonsson och hennes bok Mia - Sanningen om Gömda ända sedan den kom ut i december förra året. Och jag har skrivit ett otal inlägg om detta på min blogg. 

Eftersom jag ingår i en journalistfamilj sedan barnsben, är sambo med en journalist och själv är journalist och författare, så blir jag mycket upprörd över hur denna journalist behandlas nu i media.

Det är fullständigt klarlagt att Liza Marklund och Mia Eriksson har kokat ihop ett par böcker tillsammans, som inte stämmer ett dugg med vad som hände. Och det hade varit alldeles okej om de inte under ett och ett halvt decennium hade framställt detta som den absoluta sanningen. 

Gång på gång har Mia Eriksson framträtt som den förföljda kvinnan, jagad av ett helt gäng med banditer från Mellersta Östern. Senast i TV4 i augusti i höstas. Gång på gång har Liza Marklund sagt att endast detaljer har behövt ändras i böckerna. Annars är detta den totala sanningen. Så här ser det ut i Sverige har de båda sagt. Våra myndigheter är inte kapabla att ta hand om kvinnor och barn, utan de måste fly landet. 

Mia Eriksson har framträtt nu senast i Aftonbladet och lagt fram "bevis" för detta. Intyg som är grundade på vad hon har sagt. Utan att någon har ifrågasatt henne. Ett "bevis" kommer från en domare i USA, som enligt uppgift har beviljat henne asyl. Detta för att ett brev från Regeringsrätten skulle ha intygat att hon hade detta skyddsbehov.

Medierna i P1 bevisade i lördags att detta brev knappast ens finns utan att det möjligen kan vara så att Regeringsrätten, när de sade nej till att ge Mia pengar till en bostad i Chile, kan ha hänvisat till Kammarrättens utslag. Vilket är självklart i ett sådant här fall.

Alla så kallade "bevis" har smulats sönder av Monica Antonsson på hennes blogg och vi som har följt debatten om detta inser att detta betyder gammelmedias snara undergång, ifall de inte på något sätt kan få tillbaka en del av den förlorade heder, som först bara drabbade Liza Marklund själv.

Hon framstod som någon, som antingen var en usel journalist eller i värsta fall en lögnare. Länge gjorde hon ingenting för att välja vilken av dessa epitet hon tyckte var minst förkrossande,  men har nu så småningom valt att framställa sig som någon som litade på sin sageskvinna. 

Allt i denna historia om dessa böcker handlar om pengar och makt. Liza Marklund, är uppfostrad i Piteå av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (enligt vad hon skriver själv på Piratförlagets hemsida) och blev väldigt skrämd av Gud när hon var liten. Hon gick över till motsatt sida som vuxen, när hon tyckte att hon hade blivit lurad av tio års indoktrinering i söndagsskolan, från fyra års ålder till tretton.

För övrigt tycker jag inte att Liza Marklund ska vara ambassadör för UNICEF. I den rollen måste man ställa upp för alla barn i hela världen och inte skada en del, som hon har gjort. Hon  köpte själv flygbiljett till Mia och hennes familj, så de kunde fly till Chile. 

Inte för att Mia var förföljd utan för att hennes man Luis hade försökt att döda hennes tidigare ex-sambo Osama genom att köra över honom två gånger med sin bil. Luis blev misstänkt för mordförsök och dömd för grov misshandel till ett års fängelse. Sedan kunde de inte återvända till Oxelösund. Och Liza Marklund hjälpte dem att fly landet.

Det innebar att Mia lämnade en liten son bakom sig för alltid. Han har själv berättat att han har lidit svårt av detta.

Det finns som sagt inga oklarheter längre i detta fall. Men som om ingenting har hänt skriver Liza Marklund vidare i Expressen. Och hennes affärspartner i Piratförlaget Jan Guillou tycker att det är okej att kalla oss som skriver i bloggar för mobbare. Så fint uttryckte han sig i en egen krönika i Aftonbladet för en dryg vecka sedan. 

Ännu ett skriftligt bottennapp i krönikevärlden, som inte chefredaktör Jan Helin tyckte att han skulle ändra i eller ställa. Skam över dessa "journalister", som inte har något annat för ögonen än pengar och makt."

Detta hade jag sparat på ett annat ställe på min blogg innan de raderade detta från Newsmill. Jag skrev en bit till, men den har jag inte kvar. Och där gick alltså gränsen för yttrandefriheten på Newsmill. 

Dessutom ville jag att de skulle Milla Piratförlaget, alltså att deras läsare skulle få säga vad de kände för detta bolag. Men det var antagligen för känsligt. De kan ju förväntas att någon gång köpa in sig för 50 000 på debattplats. Eller de kanske redan har gjort det. 

Uppenbarligen kan man inte skriva så här på Newsmill. Men att bara radera det, utan att ens säga något om det, tycker jag är höjden av arrogans. Jag är alltid villig att ändra på mina texter. Om jag får någon motreaktion.