Prinsessbröllop lyfter folket ur ekonomiska krisen

Så är det dags för prinsessbröllop igen. Vi lever i ett sagoland, som aldrig har tagit steget in i nutiden. Och bröd och skådespel är vad folket behöver. Det visste redan romarna.

Kvällspressen kan med ett nyväckt hopp om att rädda sin sjunkande upplaga vräka ut spekulationer om var de ska bo och hur många barn de ska få.

Sverige kan räddas,  åtminstone tillfälligt, ur den djupa ekonomiska krisen genom det intresse, som ett sådant sagospel erbjuder också andra länder.

Och vi vet att för första gången sedan århundraden kommer vi att få en drottning i Sverige. Den förra hette Margareta och regerade 1389-1412 och befriade oss från tyskarna. 

Nä, det var inte sant. Den förra hette Ulrika Eleonora och regerade i slutet på 1600-talet, men hon var en utbota tråkmåns. Jag har alltid gillat Margareta bättre.

Vårt land har aldrig gått igenom någon revolution värd att tala om och vi är bland de tystaste folken i Europa. Bortsett från det förra kommunistblocket. Vi har alltid litat på vår överhet. Vare sig den har varit kunglig eller värdslig.

Kanske har diskussionerna gått så här på slottet:

- Ni kan göra en insats nu kära barn. Folket lider. Men ni kan ge dem nytt mod och en tillförsikt inför framtiden. Vi kan lätta deras bördor genom att ge dem något annat att tänka på. Om ni eklaterar er förlovning nu och gifter er nästa år, så blir det perfekt.

Tänk på att det är valår 2010. Och då behöver de all hjälp de kan få med att behålla makten, nu när de äntligen har fått en borgerlig regering. För inte är väl kungafamiljen socialdemokratisk?

Det gynnar naturligtvis dem bättre om folket vill behålla den borgerliga regeringen, som aldrig kommer att kräva att det blir något annat än kungar och drottningar, som regerar i landet.

En president är inte lika rolig. Nä, det tycker inte folket heller. Ingen av oss vill ha det. Naturligtvis inte.

Låt oss höja våra blickar och se upp till kungafamiljen. Det är det sista vi har av den pomp och ståt, som ingick i våra gamla folksagor. Fast vi alla får betala för den. Men så dyrt är det ändå inte. 

Jag har själv en särskild anledning att minnas förra gången det begav sig. Då 1976 satt jag på första parkett i Operakällaren och åt min egen bröllopslunch. Jag hade gift mig borgerligt i Stadshuset tidigare på dagen. Medan flygplanen ritade rosa hjärtan på himlen och kungen och drottning Silvia vinkade från slottsbalkongen. 

Det blir ett sagolikt slut, när den vanlige pojken av folket till sist får prinsessan och halva kungariket.