Det var en bra dröm. Jag har inte sett honom på drygt trettio år, sedan han flyttade tillbaka till Tyskland.
Att jag drömmer så har förmodligen att göra med att tiden är tvärtom. Stieg Larssons bok Män som hatar kvinnor har blivit film och det är 90-talets vänsterrörelse, som ger utslag i detta.
Jag hörde huvudrollsinnehavaren Noomi Rapace, som spelar Lisbeth Salander, säga att det är en förskräckligt hemsk film. För man blir rädd för varenda man, när man har sett den.
Ja, det blir förhoppningsvis avslutningen på denna långa period i historien, när vi har fått se manligt och kvinnligt ställas mot varandra. Jag ser det som hoppfullt att min dröm istället säger att det går att vara vänner.
För det är ingen idé att hata. Det river alltid ned det som borde byggas upp. Min dröm talar både om mig själv och i ett större perspektiv, tror jag, för den väckte mig i morse. Det brukar drömmar göra, som har en mera vidgad betydelse.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar