Hon fostrades i den stränga miljön i Piteå i Norrbotten. I de rådande normer och den bygd där hon växte upp.
"I Norrbottens skogsland på 60-talet fanns varken dagis eller lekis eller någon enda organiserad sportaktivitet", säger hon. "Det som fanns var Evangeliska Fosterlandsstiftelsen i missionshuset uppe i Nybyn varje söndag klockan tio. "
Hon gick där från det hon var fyra till hon hade fyllt tretton. Rädd mest hela tiden. Hon var rädd för att synda, för då skulle hon inte komma hem till Gud utan till helvetet.
Men allra mest var hon rädd för tortyren. En flicka i missionsgruppen hade nämligen berättat för henne vad som väntade den trogna skaran under den yttersta tiden. Då skulle Antikrist stiga ned på jorden och starta en förföljelse av de trogna och kristna.
Sovjet skulle anfalla Sverige och svenskarna skulle tvingas att tåga mot Israel och detta skulle göra att de kristna skulle straffas i evighet eftersom detta var Guds utvalda folk.
Men alternativet var tortyr från Sovjet. Att förneka Jesus skulle bara göra saken ännu värre för då skulle alla plågas i evig tid.
När jag läser det där så förstår jag vilken grund Liza Marklund står på. Att hon har sett sig själv som den förföljda kvinnan i Mia Mayberry och velat låta henne tala till punkt.
Hon skriver att hon insåg till slut att allt bara var "en mansschauvinistisk bluff för att hålla folk (och särskilt kvinnor) på mattan".
Liza Marklund är uppfostrad i en miljö, som var lik den jag levde i på 50-talet, fast hundra gånger värre. Visst har jag också hört helvetespredikningar, men inte hela tiden, inte under ett decennium och i min miljö fanns allt möjligt annat.
Rent psykologiskt förstår jag verkligen varför hon har gått över till den andra sidan: den där makten, pengarna och det materiella betyder allt här på jorden. Och att hon numera förnekar allt det som hon upplevde som barn.
6 kommentarer:
Du missar stora viktiga saker i din analys. Vi som föddes på 60 och 70-talet fostrades utav föräldrar som var hämmade av allt. Kriget var inte färdigutrett och ingen visste vem som tog ansvar för vad. Kalla Kriget blossades upp och varenda unge låg vaken och funderade hur den där atomvapenknappen såg ut. Vi skrämdes med Hiroshima och allt allvar. Hade man då dessutom domedagsvuxna runt ikring sig så blev vi än mer rädda.
De vuxna tog inget ansvar för barnens trygghet utan satte skräck i barnen.
Fast å andra sidan är hon ju rätt bra på att överdriva också? Hennes syster kanske har en annan uppfattning om barndomen, vad vet jag?
Till Anonym: hallå där ... du får nog tala för dig själv, själv fick jag min förste son år 1967 och han är inte uppfostrad av såna föräldrar...
Till Michael: jo det måste nog vara överdrivet... och alla syskon har olika historier att berätta om sin barndom... ingen kommer ihåg samma sak, riktigt, vilket är naturligt, och Lizas lillasyrra är mycket yngre...
Men vaddå, förnekar du att det jag skriver kan ha haft någon inverkan på oss födda under den här tiden? Du är säkert en jättebra mamma men du är väl inte den enda att ha påverkat dina barn?
Det jag skrev handlade ju inte om dig som mamma *förvirrad*
Nej kära vän, så är det inte, utan det är bara så att tiden inte är likadan överallt... jag som är uppfostrad dels i en förort till Stockholm, dels i Blekinge av sommarföräldrar, dels på Värmdö av mig själv och mina föräldrar har inte levt i samma tid som du... jag vet inte var du föddes eller vilka intryck dina föräldrar gav dej... eller din omgivning... det är därför jag säger att det får stå för dej det du säger... precis som att det Liza Marklund säger får stå för henne... för mig är det märkligt att hon som är född 1962 verkar vara född före mig, (som är född 1945) mera lik min stackars ex-jobbarkompis Mauritz Edström, som föddes 1927... i samma generation som min mamma... tiden är inte en pil riktad framåt, utan fickor av den kan ligga kvar... vi är mycket mer det vi är inuti... och lever i tiden på så vis... enligt våra föreställningar om saker och ting...förstår du...?
tycker väl att det verkar som om Liza Marklund försöker få det att låta som om hon är någon slags kvinnlig P O Enquist.... Bakgrund i Norrland, sträng kristen uppfostran osv
Jämför också med den krönika som hon skrev i Expressen när hon kommit hem ifrån sin julsemester. Först så hade någon av Niklas på Newsmill försökt likna Gömda vid P O Enquists dokumentärroman Legionärerna (men glömde nämna att författaren P O E fick mycket skäll för att allt inte var sant i den boken). Liza hade läst Ett annat liv och försökte dra fram en massa paralleller mellan sig själv och P O E. Lite osmakligt.
Fast LM borde nog lära sig av sin stora förebild. Efter bråket om Legionärerna så är han väldigt noga med att påpeka att hans romaner är romaner. ;)
Skicka en kommentar