Liza Marklund och Mia Eriksson har blivit symboler

Eftersom vi som folk inte har gjort upp med vad som hände på 90-talet. Eller för den delen resten av världen, så återupprepar det sig nu igen.

Och det sägs att vi är inne i den värsta krisen sedan 30-talet. Ni som är 30plus begrep inte vad som hände då för 18-20 år sedan. Hur skulle ni kunna ha gjort det? Ni var fortfarande barn.

 Men det var detsamma som nu. Att girigheten tog över och att människor berikade sig på bekostnad av andra. Tills det inte gick längre. 

Folket i Sverige såg till att socialdemokraterna kom till makten igen. För det var det parti alla var vana vid. De hade ordnat allt ända sedan 60-talet. Det var tryggheten.

Och för många är det fortfarande det. De skulle komma till makten om det vore val i dag. 

Vad vi som folk inte ser är att det pågår något annat. Efterkrigstiden är slut. Det kalla kriget är slut. Vi har gått in i ett nytt årtusende. Men vi tror att allt ska fortsätta som förut.

Historien kan lära oss, att inget någonsin fortsätter som tidigare. Vi kan lära det av grekerna och romarna. För deras kultur var storartad. Den främsta i världen på sin tid. Liksom Egypternas faraoner med sina pyramider. Men ingenting av detta består.

Det finns kvar i bakgrunden, för något som ett folk eller en människa har erövrat från det osynliga finns alltid kvar. Det som har uttryckts materiellt och i människors medvetande.

Liza Marklund och Mia Eriksson har blivit symboler för den tid, som har varit och är. De har tjänat sina pengar, sina miljoner, på att lura människor. 

Den ene har uppenbarligen lurat sin hemkommun och staten Sverige. Och den andre har hjälpt till med detta och gör det fortfarande. Detta för att berika dem själva i första hand. Av egoistiska skäl.

Det är mänskligt att vara sådan. Det ingår i den mänskliga uppsättningen av olika sidor i en personlighet. Ingen människa är enbart hjälte eller föregångare. Det finns alltid andra sidor.

Annars skulle den inte vara en människa, utan någon slags skapelse utanför denna planet. 

Eftersom varken Liza Marklund och Mia Eriksson finns tillgängliga nu som människor för oss, så blir de mer och mer symboler.

De som inte vill släppa tanken på, att de är föregångare för kvinnorna, håller naturligtvis fast vid att de är oskyldiga som lamm bägge två.

De som tror, att män alltid är överlägsna och att vi kvinnor också måste bli som dessa. De vägrar naturligtvis att tro på att detta kan ha hänt. Att någon kan ha ljugit därför att det passade in i ett politiskt projekt. 

Fast Liza Marklund fortfarande själv säger så. Att det var ett "politiskt projekt".

Vad hela denna historia visar är att vi som folk har en skev verklighetsuppfattning. Vi som folk lever kvar i gamla tider. Större delen av oss har haft det relativt bra under den förra regimen. De som inte har haft det har inte fått komma till tals.

Det är så det brukar fungera. Runt den rådande regimen sluter människor upp för att det gynnar dem. Så självklart mänskligt. 

Men när någon, en enda människa, har insett vad som verkligen har inträffat, så går det inte att gå tillbaka. Då finns detta någonstans hos var och en av oss - fast kanske omedvetet.

En insikt har inga gränser, när den väl har slagit sig ned hos ett enda medvetande. Det kan ta tid innan den slår rot hos fler. Innan fler uttalar samma sak. Men insikten finns där. Den går inte att förneka i längden.

Liza Marklund och Mia Eriksson har blivit symboler för det gamla sättet att leva. Att slå sig samman med de som har makten och utnyttja dem. Att tjäna sina pengar på detta. Att leva gott av det. 

Men det sättet att leva består inte. Kan inte fungera i längden. För världen ser inte ut så. Den är inte ond eller alla gör inte så, som brottslingar brukar säga. Tvärtom är de flesta människor goda och ärliga så långt de förmår. 

Det otäcka är när det blir tyst i ett samhälle. Och det har det blivit nu igen i Sverige. Mer tyst än vad som är nyttigt för oss. Ingen av oss tjänar på tystnad. Då får bara nästa generation ta itu med det som tystades ned. Våra barn och barnbarn.

Inte heller Liza Marklund eller Mia Eriksson tjänar på detta. Varken materiellt eller symboliskt sett. Det är mycket bättre att ta upp allt, som har tystats ned, till ytan.