Gud så mycket energi detta tar. Men något som har pågått under så lång tid och blivit så många felaktiga föreställningar inuti huvudet på så många får väl lov att ta tid.
Det är ett skifte som sker om kulturella och mänskliga insatser i världen och det måste få ta sin tid. Läste på text-TV i dag att vi i Sverige är bland de minst stolta över våra yrkesinsatser i världen. Omkring 66 procent är stolta över sitt arbete i Sverige.
Medan i Malaysia och Indien är hela 94 procent stolta över sitt jobb. Vad beror detta på? Är det att vi tror att vi måste vara direktörer och professorer allihop? Annars är vi ingenting värda?
Redan när jag var liten hörde jag detta, att människor inte längre var glada och stolta över sitt jobb, som de var förr i tiden. Varför måste vi nedvärdera oss själva så?
Eller handlar det inte om det? Det är de som är födda på 1980-talet eller senare som har lägst yrkesstolthet. Så det verkar betyda att man inte kan jobba med vad som helst. För då är man inte något värd.
Jag som inte längre ingår i arbetslivet tycker att jag är värd massor som människa. Och allt jag gör är betydelsefullt. Men det kanske är något man så småningom kommer fram till. På äldre dagar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar