Hon skriver att bloggarna "likt en antik grekisk kör" står i bakgrunden och mässar fram kommentarer och krav på sanning. En fin liknelse tycker jag.
Hon menar att det fortfarande finns så många luckor och obesvarade frågor i Liza Marklunds Gömda-historia, att detta behövs i det "klassiska propagandakrig", som rasar.
Hon blir också upprörd över att vi "förhånas och förringas" eftersom bloggar har åstadkommit att det är första gången, som människor kan göra sina röster hörda.
Detta utan att "klass, ekonomi, kön, yrke, social ställning eller något annat" spelar någon roll. Det handlar enbart om vilka "åsikter och idéer", som förs fram. Och detta menar Johanne Hildebrandt är "sann demokrati".
Här kan man hitta "de fräscha idéerna och självständigheten" skriver hon. Att "ignorera dem är förödande", avslutar Johanne Hildebrandt.
6 kommentarer:
Det enda som kan ses som läskigt är tron på att "bloggare" är en homogen grupp med samstämda åsikter.
hmmm.... monica antonsson har reagerat mot Team Antonsson... på sin blogg... det hoppade jag över... för Johanne Hildebrandt försöker ändå skriva emot Jan Guillou... utan att nämna hans namn... hedervärt så långt...
Ja och Jan kör ju inte deta med sanning. det gjorde ju hans mor:
http://www.expressen.se/1.57963
På tal om att skriva eller stå upp för det man skrivit.
I slutet av artikeln av en grävande journalist står som vanligt har inte valt att kommentera av den man granskat.
Kkanske därför allt som ofta att man försöker tiga i stället för att tala.
Leroy
Jo, jag läste det där... det gör att man förstår varför Jan och Liza har slagit sina påsar ihop... för dom är lika... och känner igen varandra... och som jag skrev någonstans i en kommentar... Jan Guillou är alla figurerna i sin bok Ondskan... förstås... precis som Kay Pollak skulle ha kunnat spela alla rollerna i sin film Så som i himmelen... fast regissören har gått en annan väg än Guillou... han har valt kärleken... och fått hjälp att hitta den, genom kvinnor inte minst... det är det STORA valet vi har... i livet... som inte är lätt...fast det kan verka så...
jo men dom verkar ju bägge inte se till ursprung. både Liza som lämnade Pålmark och Jan som lämnade familjen verkar ju heldre skapa sig egna verkligehteri stället för att stanna upp o tänka efter.
Just detta med att kanske stanna upp försöka var objektiv och visa empati ,sätta sig in i andras situation, kanske visa att man är beredd att lyssna i stället för at tala är vesäntlig- har man inte gjort det så är det nog så att man en dag käner sig ledsen och börjar fundera.
Vad gjorde jag mot vem och vilka och varför gjorde jag så.
Det kallas självransakan och det vet jag hinner ikapp likväl som sanning. har man gjort fel mot sina nära och kära då borde man stanna upp och lyssna inte fly.
Man mår bättre om man lyssnar, ber om ursäckt, för dialog eller ber om förlåt i stället för att fly.
Leroy
jo du har rätt som vanligt... sånt tar livet av folk i bland... att inte stanna upp... och både Liza och Jan är förstås präglade av sin barndom, vilket dom inte verkar inse själva...
Skicka en kommentar