Jan Guillou kallar oss mobbare

Nu går Jan Guillou ut med pukor och trumpeter i Aftonbladet i dag och kallar hela bloggdebatten runt Liza Marklund för förtal och hatspyor. 

Han sitter på sin kröniketron och säger att makten kommer vi bloggare aldrig att få, men tipsa gärna Aftonbladet, för där sitter de riktiga journalisterna.

I en tidning håller man sig med vissa gammalmodiga priniciper, som att kontrollera fakta och hålla inne med förtal, menar han. Och dessförinnan har han sagt att frilansjournalisten Monica Antonsson gav ut en bok med "avsikt att skandalisera Marklunds romaner".

Jan Guillou är i min ålder, men ingenting har han lärt i livet, som visar på någon visdom. 

I Guillous värld handlar allt om makt , för den sitter han och andra på, i tidningsvärlden. Och hans makt är klart hotad nu när han har satt igång ett stort affärsprojekt tillsammans med Aftonbladet. Hotad av oss bloggare. Det förstår man.

Och då måste han ta till det grova artilleriet. I Sverige förekommer nämligen ingen konspiration för att undertrycka sanningen. Och ingenting förtigs av de stora frågorna, säger han. 

Nej, naturligtvis inte. Den här diskussionen hade förstås förekommit om inte internet och bloggare funnits. Det hade inte gått att tiga ihjäl hela historien runt Liza Marklund och Mia Mayberry med hjälp av kompisarna. På det sätt, som gjordes så sent som ett drygt halvår tidigare. 

Men andra gången någon gav sig in på att granska en av Liza Marklunds bravader med journalistiska medel, så förstod människor - inklusive en del journalister - att här fanns en stor och illaluktande hund begraven. Den är inte uppgrävd än. Sådant tar tid. 

Tänk vilken lång väg Jan Guillou har gått från IB-affären på 70-talet... eller kanske har han inte det. Kanske var han aldrig så ideell, som han ville påskina då den gången. Kanske handlade det alltid om makt. Politisk makt.

Och nu ser han framför sig i dagens Aftonbladet,  att om han släppte fram floden av "förtal och skvaller" skulle han och de andra riktiga journalisterna förlora sin makt. Den demokratiska skadan av detta vore "irreparabel".

Jan Guillou har alltså patent på demokrati tillsammans med de journalister som är anställda. Detta att man får betalt för att skriva,  gör att man får ett särskilt känsligt väderkorn för demokrati, förstår jag. Vi andra, som inte avlönas av stora medier, vi ljuger förstås. Hmm undrar i vems intresse?

Jan Guillou är dömd för spioneri. Han har varit maoist, men kallar sig numera socialist. Han gillar inte homosexuella. Det är inte något man föds till och det fanns inte förr i tiden. Inte på 1600-talet. Det vet han.

Det hjälper inte demokratin ett enda dugg att skälla sådana som mej för näthat och mobb. Det får särskilt sådana som mej att begripa, att det här går inte att släppa. 

För här handlar det inte ett enda dugg om personen och människan Liza eller Mia. Utan det fenomen och den image, som har gjort att dessa båda har tjänat miljoner på att undanhålla sanningen i mer än ett decennium.  Och fortfarande gör det tillsammans med Jan Guillou och Ann-Marie Skarp på Piratförlaget.

Den här illaluktande monsterhunden måste vi få upp i ljuset. För demokratins skull.