Själv så var hon inte vuxen då, bara tonåring, men hon minns med skräck det som hände. Kamrater vars pappor förlorade jobben. Barn, som gick i gamla kläder. Själv tillhörde hon den borgerliga klassen med en pappa, som var kommendörkapten. Så hon klarade sig.
Borta var 90-talskrisen. Den fanns helt enkelt inte. När hundratusentals människor var arbetslösa. Hon levde kvar i sin barndom fortfarande.
Inte heller Sveriges Television har märkt att det var dåliga tider på 90-talet. Det var då räntan gick upp till 500 procent.
Det var då jag såg hur mina vänner fick lämna sina hus och flytta till något litet och deras äktenskap sprack, för de orkade inte hålla ihop. Deras små barn kom i kläm. I värsta fall stod de där med en skuld, utan att äga något.
Själv slutade jag mitt jobb på Dagens Nyheter med avgångsvederlag, för att rädda min familj och fick aldrig mer något jobb med en riktig lön. Jag gick och stämplade och i åtgärder i tio år. Sedan orkade jag inte längre utan satt och grät hos min läkare, för jag mådde mycket dåligt.
Min läkare tyckte att jag hade varit urstark, som hade orkat så länge.
Jag, som alltid hade jobbat i hela mitt liv, fick aldrig mer något jobb. Men de hundratusentals människor, som försvann ur arbetsmarknaden då, räknas liksom inte.
För då var det en socialdemokratisk regering och nu är vi plötsligt tillbaka till 30-talet med Hitler och co? För nu har vi en borgerlig regering. Eller vad är det fråga om?
Tullia von Sydow, som är född 1918 är f d riksdagsman för socialdemokraterna, så 90-talskrisen var puts väck. Och hon ropade efter solidaritet. Ja, tack säger jag. Det vore på tiden.
Skärpning Sveriges Television. Läs min bok Ett Sekel av Tystnad, så får ni veta något om vad som hände.
Jag har fortfarande inte mer än vad en studerande student har i inkomster efter skatt och har inte mer i utsikt heller. Trots att jag har jobbat, studerat och tagit hand om barn i mer än fyrtio år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar