Han tog reda på var hon bodde och brukade ringa hem till oss. Vi barn försökte prata honom till rätta, men det gick förstås inte. Han var knäpp helt enkelt.
När mamma hade dött, så sade vi det till honom när han ringde, men han trodde inte på oss. Dock så ebbade samtalen ut. Antagligen insåg han att något hade hänt henne, när hon inte längre stod bakom disken i kaféet.
Istället var det jag, som stod där och skötte om kaféet. Jag gick in och tog över det som den storasyster jag var. Värdet av kaféet skulle inte gå till spillo ifall jag skötte om det.
Det gjorde, att jag och mina syskon kunde sälja det ett år senare.
Nu har jag råkat ut för samma sak, som min mamma, men på nätet. Jag får hela tiden kommentarer, vilka jag aldrig publicerar, från en och samma person. Det är helt uppenbarligen någon, som är knäpp.
Ingenting verkar bita på denna människa heller. Men jag antar att den kommer att lägga av någon gång. Den här sortens människor får för sig någonting och sedan kan de inte släppa det.
Det kan handla om att argumentera in i döden för en åsikt, som de har haft. Eller en känsla, som de tror på. Den här sortens människor har aldrig lärt sig att bottna i ett grundläggande förnuft.
Och de kan inte backa eller säga förlåt jag hade fel. Antagligen för att de har haft föräldrar, som var likadana. Eller är uppfostrade i ett system, som lärt dem att bli sådana.
Tragiskt är det i alla fall.
1 kommentar:
vad obehagligt. har de inget liv?!
Skicka en kommentar