Hon skrev om oväsentligheter, när hon drabbades av att hennes syster dog. Då fick hon fem syskonbarn, att ta hand om. Hon var den enda släktingen och blev vårdaren till systerns omyndiga barn.
Hon började skriva en kolumn, som handlade om detta, om hennes syskonbarn. Om begravningen av hennes syster och hurdana barnen var.
Alla barnen var amish, men hon tog med dem till sin egen värld. Och använde dem i sitt skrivande, för att läsarna ville det.
Så försvarade hon detta inför sig själv. Ända tills ett kamerateam från TV kom till deras skola och ville göra ett inslag om dessa barn. Och en av dem rymde, för han ville tillbaka till sin mamma. Hon som inte fanns längre.
Då bad hon om förlåtelse, för vad hon hade gjort. För att hon hade använt dem och tog dem tillbaka till deras egen amishvärld. Hon smet iväg, för att lämna dem, när de var borta på annat.
Men barnen skyndade sig efter henne och bad henne att stanna hos dem. För deras mamma hade velat det. Hennes syster hade skrivit ett brev till henne om det.
Hon stannade i deras värld, för att ta hand om dem. Och kanske tänkte hon skriva en bok om detta enkla liv.
Det var en historia om det, som betyder något och som är viktigt. Om hur enkelt livet är och hur svårt vi gör det ibland.
C G Jung brukade tillbringa ganska långliga tider i sitt stenhus vid Zürichsjön, där allt var mycket enkelt. Där det inte fanns uppvärmning eller el.
Där han högg veden själv och lagade sin mat. Så svårt det var att vara enkel. Tyckte han. Men han återvände alltid till det, för han visste att han behövde detta enkla liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar