lördagen den 27:e december 2008

Min mamma blev svårt misshandlad



Jag hittade min mamma i en stor blodpöl på golvet i sommarstugan, efter att hon hade blivit svårt misshandlad av sin sambo. Hennes ansikte var sönderslaget. Hon levde inte mer än några månader till efter detta.

Det finns människor, som tycker att jag ska stödja sådana som Liza Marklund, som skriver om kvinnomisshandel, eftersom min egen mamma tillhörde de som blev misshandlade. Och jag, min bror och min lillasyster var barn till en sådan mamma. Sådana barn, som Liza Marklund, säger sig värna om.

Men de som tycker så kan inte skilja på olika saker. Att det finns kvinnomisshandel och att jag har upplevt det nära inpå mig, gör inte att man får göra som Mia Eriksson och Liza Marklund. 

Om man använder de sociala skyddsnäten, för att tillskansa sig pengar på ett orättfärdigt sätt så är man en brottsling. Och om man beskriver en kvinnas öde under rubriken "en sann historia", så kan den inte vara osann.

Visst är det märkligt att detta måste upprepas? Att det inte går in. Jag förstår att kvinnor delas i två läger, för en del har känslomässigt sugit åt sig Liza Marklunds böcker. Därför att de kände igen sig. Och därför att någon beskrev en del av det de kände igen.

Och för att kvinnor i allmänhet uppfattar sig som offer. De är offer, som någon måste ställa sig upp och försvara. 

Själv har jag aldrig uppfattat mig själv, som ett offer, trots att min mamma blev svårt misshandlad av en man. Och vår lillasyster togs ifrån oss av samme man, för han var hennes pappa. Hon hamnade i fosterhem.

Livet är inte rättvist om nu någon trodde det. Men det går att läka skador, som man har råkat ut för. Och vi behöver inte några som Liza Marklund och Mia Eriksson, som ljuger och brer på för att själva skaffa sig makt och pengar. 

Istället behöver vi kvinnor, som ser på sig själva med stolthet och tycker att de är lika goda människor, som männen. Kvinnor och män, har olika uppgifter i livet, för vi är inte lika. Alla har vi olika förutsättningar och talanger, som går att använda positivt eller negativt.

Valen är våra så långt vi är medvetna om dem. 

Det var fruktansvärt det som hände min mamma och också att mannen, som gjorde detta inte fick något straff. Eller fick han det? Ingen vet något om någon annans människas liv. Och nu är han också död. Jag var på hans begravning, så jag vet det.



2 kommentarer:

Ramona Fransson sa...

Hej Ann Helena,

Du anar inte hur rätt du har. Jag har skickat mail till Oprah Winfrey och CBS sixtie minutes om vår situation i Sverige, alltså ingen fri press what so ever. Även lagt ut TV4:s inslag från Youtube som nu är textat på engelska av en mycket begåvad man som i sin tur blev berövad sin dotter av sitt x och svärmor. Jag har precis som du en del mörka kläder i bagaget, och tycker exakt som du att det handlar inte om att skydda människor om ljuger. Det handlar om att ge alla människor oavsett om det är pappor,mammor eller barn en uppväxt i sanningens namn så långt det är möjligt.
Jag betackar mig i allra högsta grad för den hjälp som Liza Marklund och Mia Eriksson tycker att de har gjort. Den begravde snarare än lyfte upp sanningen.
Mvh
Ramona Fransson

MalinFlorhage sa...

Tack för att du som har ordets gåva och förståndet bloggar här på Blogspot!!

Jag har blivit lite besatt av din blogg =)

Mvh

Malin florhage
www.metrobloggen.se/malanflorhage