De måste verkligen börja uppföra sig som den maffia, som tidigare chefredaktören på DN Christina Jutterström trodde att hon stod i spetsen för.
Hon brukade kalla sin administrativa chef för sin torped. Nämligen.
Det som behövs är en avledande manöver, att något drastiskt händer, som tar vinden ur seglen för alla bloggare, som nu harmas över att det är så tyst i de stora tidningarna och i televisionen, den "fria" statliga televisionen vill säga.
Den annonsfinansierade TV4-kanalen har åtminstone haft ett genomarbetat inslag, där de besökte Oxelösund och intervjuade familjen och tidigare vännerna runt den beryktade Mia Eriksson (som sedan i går finns på bild och med riktigt namn på internet).
Vad som behövs är att medierna och förlagen slår sig ihop om en plan. Att de intrigerar så att något drastiskt inträffar med Mia Eriksson. För nu har hon blivit en stor nagel i ögat på deras kommersiella framgångar. Och deras vackra image.
Hon är helt enkelt överflödig i detta nya sammanhang och behöver begravas lite mer permanent än hittills, för att inte störa det samarbete och den vänskapskorruption, som finns så utbredd i denna svenska kulturvärld.
Ifall det nu ordnades, så att denna kvinna försvann lite mer för alltid, så skulle kulturmaffian kunna hävda, att det var sant alltihop. Varenda bokstav som står i böckerna Gömda och Asyl.
Och Liza Marklund skulle kunna ställa sig upp med änglavita vingar på ryggen och säga: "jag har aldrig ljugit, skarvat eller överdrivit, för att göra historien bättre". Och ingen alls skulle kunna säga emot henne. För huvudpersonen skulle vara begravd och borta.
Nä, det är nog ingen bra idé. Det går nog inte att tysta ned det här längre. För många vet alldeles för mycket.
Inte ens i en deckare skulle det gå att få ihop den intrigen. Men i drömmarnas värld kan både Liza Marklund och Mia Eriksson ha någon liknande begravningsfantasi om varandra. Dream on.
1 kommentar:
Bra inlägg. Tack.
Skicka en kommentar