Filmer gjorda i nutid speglar naturligtvis vår egen tid förutom det 1500-tal denna film handlar om.
I överjordiskt sköna bilder skildras drottning Elisabeth både som människa och upphöjd drottning av Guds nåde.
Hon förblev en jungfrudrottning, någon som aldrig gifte sig och fick barn, utan istället blev mor till ett folk, som hon säger i slutet av filmen.
De sista replikerna är: Jag är en drottning. Jag är mig själv.
När Cate Blanchett säger detta ser hon rakt in i kameran. Hon talar till oss. Och hon står som en representant för det kvinnliga självet, modergudinnan, jungfru Maria, alla sorters kvinnliga gudinnor.
Hon uttrycker en helhet.
Den indiske filmregissören Shekhar Kapur utger sig inte för att berätta sanningen om den historiska drottning Elisabeth I.
Han har istället skapat en kvinnlig gestalt, som är både mänsklig och samtidigt befinner sig i gudarnas sfär. Precis som vi vanliga kvinnor gör. Om vi kan inse det.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar