tisdagen den 18:e november 2008

Montel om mammor som förrådde sina barn



Jag såg det gripande programmet om mammor, som begick brott mot sina barn, i morse. Det var på TV3 hos Montel. Han är alltid är mänsklig. 

Han tog upp flera kvinnor på scenen, som hade blivit våldtagna och antastade av sina pappor och mödrar som små flickor. 

Deras mödrar hade inte ställt upp för sina barn, utan hade bara tillfredställt sina mäns behov. Mammorna satte mannens behov före familjens och de hade aldrig blivit egna människor. De lät barnen utsättas för våld och trauman i familjen.

Gemensamt för alla dessa nu vuxna kvinnor var, att de var mycket överviktiga. Ett slags kroppens pansar skyddade dem från de erfarenheter de hade fått, när de var små och taniga.

Männen i dessa familjer levde i en värld där begären och egot hos dem styrde alla de andra. Barnen hade fostrats, så att det var mannen, som bestämde allt. Pappan skulle tillfredställas. Det fanns våld och övergrepp dagligen hemma hos dem.

Deras pappor hamnade så småningom i fängelse. Grannarna reagerade och när polisen kom hittade de pornografiska bilder på hela familjen. Då flydde mamman och pappan och lämnade dottern kvar. De förnekade det uppenbara också när de togs efter tre år. Ända in i fängelset nekade de.

I en annan familj var det inte förrän dottern hade fött ett barn och själv polisanmälde sin pappa, som det fick ett slut. Mamman gjorde ingenting. Fast hon visste.

I USA finns både det högsta och det lägsta hos människor sida vid sida. Det här programmet var som hämtat från ett land, som fanns för flera hundra år sedan. Ett land, som inte längre borde finnas kvar.

I Sverige utsätts omkring åtta procent av flickorna för något slags våld och utnyttjande sexuellt. I hälften av fallen är förövaren en familjemedlem. 

Det positiva i Montels program var att det finns en väg bort från detta, så att den utsatta flickan inte är fången i det, som hänt henne som barn i hela sitt liv. Vägen är enskild terapi och stödgrupper  med andra, som har varit med om detsamma.

Filosofiskt sett skulle det kunna uttryckas så här: Freud talar om människor som lever på könsorganens nivå, Adler om viljan till att behärska andra människor. De talar om dessa män, som utgår från sina egon och bara lever efter detta. 

Men det finns en annan nivå i människors liv. Jung talar om den nivån, som ligger högre upp i kroppen, på hjärtats nivå. Att hjärtat öppnar sig för andra är symbolen för det.

Så dessa flickor, som redan hade blivit kvinnor och mödrar själva, hade chansen att bli de mammor, som de aldrig hade haft. Att själva utvecklas förbi de lägre nivåerna av våld, makt och inskränkta behov. Och att ge till sina barn det de själva inte hade fått och därigenom läka sig själva och i någon mån världen.







Inga kommentarer: