Sir Martin Rees, som är professor i astronomi, har dock sagt att det finns inte mer än femtio procents chans för människorna att överleva de närmaste hundra åren på den här planeten. Han har skrivit en bok med titeln Our Final Century.
Det han fruktar mest verkar vara sig själv och andra vetenskapsmän. Att dessa ska åstadkomma en sådan teknisk utveckling, att de verkligen tar död på oss. Han själv kan vara säker på att inte överleva århundradet eftersom han är född 1942.
Det kan se ut som om allt blir värre på jorden, med de senaste naturkatastroferna i Burma och Kina. Men det blåser inte mer än förr och inte heller är jordbävningarna fler. Det som är skillnaden är, att folkmängden i världen hela tiden ökar. Och att vi omedelbart får kunskap om alla katastrofer. Så var det inte för bara femtio år sedan.
Under många århundraden så märktes knappt människorna på jorden. Men under det senaste seklet har befolkningen ökat från drygt en miljard till omkring sex miljarder. Det tog hundra år att gå från en miljard 1850 till två miljarder 1950, men bara drygt femtio år att tredubbla den siffran.
Det innebär naturligtvis, att fler människor också dör. Både naturligt av ålderdom, sjukdom och av olyckor och katastrofer. Samtidigt så lever vi längre än någonsin tidigare. I vårt land räknar alla med att uppnå kring åttio års ålder och när människor inte gör det, så blir vi bestörta.
Så räknade ingen för hundra år sedan då också barnen dog i större utsträckning än nu.
Det finns många anledningar, till att människor kan försvinna, som att jorden träffas av en asteroid eller stora vulkanutbrott från de sovande jättevulkanerna. Bägge dessa katastrofer skulle medföra att solstrålningen till jorden minskade, vilket i sin tur skulle innebära ett kallare klimat.
Människor kan vara direkt inblandade genom att sjukdomar sprids över jorden, eller att terrorister spränger atombomber.
Och vi kan drabbas av stora väderkatastrofer genom att klimatet ändras.
Att människor överhuvudtaget tänker i termer av domedagar beror på, att vi har lärt oss att uppfatta tiden linjärt, som något som följer en linje. Det måste alltså finnas ett slut på tiden, likväl som det fanns en början.
Men för universum gäller inte detta det mänskliga sättet att räkna. Ingenting går rakt fram från ett intet till ett intet igen. Jorden genomgår sina årstider utan att det tar slut på dem. Allting är runt i universum. Planeterna och deras banor och galaxerna själva och allting rör sig runt vartannat.
Jorden som planet kommer inte att försvinna än på minst fem miljarder år, men ständigt oroar vi oss för vår undergång. Den är troligen inte mer förestående nu än tidigare. Men vi vet mer om vad som händer och därför tror vi att det händer mer.
Och människor har alltid bosatt sig i farliga områden, för mänsklighetens minne är inte längre än ungefär femtio år. Inte ens nuförtiden då vi borde veta mer.
Helt säkert är att Sir Martin Rees kommer att vara död om hundra år, men att jorden kommer att bestå som planet åtminstone fem miljarder år till. Med eller utan människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar